Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sörlands djäkne, som antogs okänd och osedd på
Svarte-Petters förord.
»Få vi kanske lof att se denne Sörlands-djäkne?» manade
excellensen i myndig ton.
Fram trädde så från menighetens gråa mur med väska
på ryggen en liten blyg och rundad, mäkta ljus och fager
sven, en skägglös yngling, så blekt finhyllt och så liten
på jorden, men så fyllig i de gråa vadmalskläderna, att
det spända korfskinnet väckte ett muntert sorl hos både
öfver- och undersåtar.
»Du hvita sommarlamm!» utbrast hans excellens
skrattande. »Var du ej rädd att komma hit och glupas upp af
Svarte-ulfven? Hvem och hvadan är du?»
»Johannes Beryllius, djäkne af Strängnäs stift,» svarade
jungfrusvennen vekt och blygt.
»Nå, hvaraf kommer sig att du, som tillhör ett
främmande stift, så här inblandar dig i vår allmoges framtåg
till staden?»
»Jag skulle liks den vägen fram för att få mitt
djäknepass påskrifvet!»
»Hvad är du då ute för?»
»Att se och studera Sveriges land och rike, det Gud
nådeligen styrke och hägne!» sade i dallrande ton den
veke svennen.
Denna dallring trängde genom gamle krigsmannens
styfva hud ända in till kvicken, och han svarade rörd:
»Styrke Gud dig själf, du hjärtans djäkne, till ett ljus
för fäderneslandet! Då studerar du väl ock de nyttiga
örter, som du finner vara goda till läkedom för folk
och fä?»
»Jag studerar ock dem!» svarade Sörlands-djäknen så
trovärdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
