Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingo röna mänga bevis på viken misstro. De dröjde
länge under samtal med folket i skilda grupper och
återvände först efter allmän gudstjänst på stället.
Följande dag kommo antikristerna på inbjudning att
se den märkliga boken, där den låg under inseglet.
Sedan den långa raden stillsamt skådat sitt lystmäte, gaf
sig den fruktade hopen vid middagstid i väg, hemförande
den nyheten, att menige man genom sitt härskri manat
fram nyevangelium och tagit döden på gamla vreden.
De stackars hederliga antikristerna! . . .
XIII.
ETT FJÄT FRAMÅT OCH SÅ - TILLBAKA!
J^å reformatorerna på Bispehöjden åtskildes, uppskakade
af den öfverståndna skräcken, voro många bland
dem öfvertygade, att de gjort Herranom ett offer af sin
själfviskhets gamla och stora vrede.
Hos flere präster uppstod en kraftig väckelse, som dock
behöfde tid att visa sin verkan.
Härtill kom, att de missnöjde i landet ej blott kunnat
enas om samma tro och fältrop, utan ock erfarit, att deras
samfällda röst icke längre kunde föraktas.
Detta sammanlagdt blef den enda varaktiga vinsten.
Väl blefvo nu en del skändliga missbruk afskaffade
och omöjliggjorda. Men i stället för gamla vreden i dess
värsta styggelse trädde en oöfverskådligt lång krigstids
alla hemsökelser såsom en ny vrede, hvilken blef
åter-gångsbryggan för den gamla och med tiden blef gammal
själf. Reformatsen på Bispehöjden var endast en god
början, som hade fordrat gynnsammare eftertid och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
