Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nu de två, sörjande i sina själar, vandrat
tillsammans ett stycke, så syntes ett vägaskäl.
»Jag går häråt och ser om vännen lefver,» sade
Höger-Grelsen.
»Jag går däråt som vägaspåretleder,» sade Vänster-Grelsen.
De växlade handslag till afsked och gingo, till en början
åt skilda håll. Deras hjärtans uppsåt förde dem dock
till ett och samma mål. De ville smyga sig baksidan
fram till stugan och stjäla en nyfiken afskedsblick genom
fönstret åt skogen till.
Efter lång omväg genom trakten möttes de två bakom
stugan, genomskådade hvarandra och sågo sig ömsesidigt
röjda i sin svaghet.
»Jag skulle bara si, huru människan har det,»
förklarade Grelsmännen liktidigt och följdes fram till fönstret.
Inne i stugan hade hustrun prydt och pyntat med
hvit-blommig hägg, ty det var midsommarafton. Hvit som
en svan var bakugnsspiseln, snöhvitt var golfvet, och en
undandragen flik af det hvita fönsterklädet, en sällsynt
prydnad i fattigmans hus, lät de spejande kasta en för
stulen blick inåt stugan.
Då nu de två utomstående Grelsmännen sågo den trefnad
och lycka, som rådde i stugan, kände sig de kroppsligen
härdade männen i hungerns modlöshet helt nedbrutna till
själen, och för att icke på nytt röja sin svaghet skildes
de under samma olyckliga uppsåt.
På skilda stigar genom skogen kommo båda fram till
samma ställe vid en liten å. Mellan dem låg endast ett
skogssnår och en jättesten, som sköt fram till a kanten.
På ömse sidor om stenen reste sig ett par aspar med
stnrka grenar. Stället var sa ensligt, vattnets sorl så
sinnesbedöfvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
