Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuel i kvarnkammaren. Till honom kom rätt ofta
proste-dottern äreborna och dygderika Anna Beata i hemlighet
med hvarjehanda, som kunde vara godt att mottaga.
Dessemellan satt han mest försjunken i djupa studier,
rannsakade skrifterna, jämförde tidens tecken med
Johannes’ uppenbarelser, granskade tusentals lärda meningar
och grubblade öfver allt, som är — i himmelen, på
jorden, i afgrunden. Det var ödesdigra ting, som nu
förbereddes i den ringa kvarnen vid Holstorpet.
En kväll infann sig i torpstugan en välansenlig bonde,
som äfven sökte kvarnen, men i olikhet med alla andra
kunder ville fråga rået själf.
»Är det den onde, som svarar, så är det bara hans
skyldighet, men svarar Herran själf, så gör han det i sin
nåd,» sade den mstickande varelsen med en stämma, som
dånade i stugan.
Nerkommen till stället med sina följeslagar röt han
ur ett bredhvälfdt bröst uppåt vinden:
»Hvad är det för ett nytt evangelium, som vi ärom
satte att afbida?»
»Ho äst du, människobarn, som detta spörjer?» lät
öfver frågarens hufvud en väldig röst, liksom kommen
ur ett trumpetsvalg, kanske med rörledning på köpet.
»Ja, jag skäms inte för namnet, o Herre eller hvilken
du annars är. Jag är häradsdomaren Per Olsson,
landstingets talman sedermera.»
Stämman fortfor:
»Hvad dårskap och villa faren I efter, människobarn,
som söker det nya evangelium, medan I ännu ej håfven
uppfyllt Guds bud och rätter!»
»Ja,, det tycker jag ock!» inpassade Per Olsson ljudligt.
> Herren hafver satt sin sol att värma och välsigna all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
