- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
340

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det säger sig själft, att lector Jotjicus ct p/iyxicus
med ämbetsbröder och hela »lectors-fruentimbret» hårdt
misstyckte detta »ingrepp i vetenskapernas frihet till
skol-agans olideliga sårande». Det var ej bispens maktspråk,
som skulle afgöra den rätta beskaffenheten hos
»Mysterium», utan själfva disputationen; dock nämudes ingen
som stridsdomare. Säkerligen funno de klagande
beskaffenheten god, och missnöjet gällde väl främst, att deras
maktspråk fått vika för stiftsherdens. Att fritt inplugga
drafvel i de ungas värkande hufvuden, det var här
»vetenskapernas frihet», och då man stördes i ett så lofligt
värf, så var ock skolagan olidligen sårad — »till allmän
och ogemen despekt för all lärdomens stånd och kvalitet
för denne hyperboréen.»

Då lektorsstatens klagan all syntes förspilld, kommo
dess bulvaner framkrypande, den ene före, den andre efter.
Borgerskapets skilda skrån, fiskare, bönder, skeppare, gamla
knektar, prästänkor, män, kvinnor och barn kommo till
bispen och sade sig tro att något särdeles ondt skulle
komma öfver landet genom Herrans hand, sedan [-M}Tste-rium-] {+M}Tste-
rium+} borttagits. Dessa röster ur träsket skulle väl efter
gammal sed skrämma bispen för en allmän förargelse i
stiftet, ett kraftmedel, som nu för en gång slog fel. Då
han strängeligen förehöll dessa enfaldige deras dårskap
och villa att så inblanda sig i hvad de ej förstodo, så
föllo de oek till föga och bekände sig vara därtill inledde,
förförde och tubbade af andra.

Äfven Emanuels gamle husbonde, den dystre herr
Andreas, prästerskapets närmaste talman och dess främste
spögubbe öfver bispen, infann sig veckig, ödesdiger och
allvarstung med sina vördsamt kristbroderliga
föreställningar. Emanuel, klagade lian, var en otyglad fyllehals, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free