Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
EN SPÖKSYN UR FORNSAGAN.
r\en sköna och stolta fru Sigrid Sofia af
Möinichen-Kolderup på Junkersdals sätesgård satt i höganlofts
bur med drömmande mörkögon öfver blomstersolig
högsommarkväll, gullkrönta fjälltinnar och djupt under dem
i dalen mot branta fjällstup en becksvart krok af
Salten-fjord.
Ryggande af häpnad varsnade hon på vägen till gärds
en syn så svåra sällsam.
»Du Björn, kom hit och se! Hvad i fridens namn
är detta?» ropade hon till sin man.
Handelsfursten och fylkesbonden Björn Randulf,
rikaste mannen norr om Dovre, kom ut i buren, såg och
häpnade. Med handen i båge öfver pannan utbrast han:
»Ser jag en spöksyn ur sagan? Hela långa raden
älgar till gårds som trädda på ett snöre? Och folk på
ryggen och stora packor? Ser du också likt?»
»Ja, Guds död gör jag så! Älgar syns det som, och
folk och stora klöfjor!»
Båda stirrade tysta en stund på det sällsamma tåget,
som sträckte fram mot gården under hörbart knäppande
traf. Därnere och utomkring larmade gårdsfolket i
skräin-selrop till hundarnes hetsiga skall, som öfvergick till
ångcstgnäll, allting så beklämmande att höra.
Man urskilde snart de fyra ryttare, uppsuttna grensle
öfver manken på de fyra främste af de svartbruna,
statligt hornkrönta djuren, som följde gemensam ledtöm hela
raden utefter. De tre bakre rvttarne syntes som
fjällbönder, grofva, väderbitna, seniga, tartligt utstyrda i sina
brokor och tröjor af getskinn mod nött hårsnla utåt.
— ;ms —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
