- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
363

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stram sätesgård med kärfva seder, hade huset blifvit ett
litet fint hof, ett vidsträckt inflytandes härd, dit alla
människor drogos af den allt öfvervinnande älsklighet, som
också kommit med domicellan. Det vapen, hvarmed hon
själf tagit allt med storm och utöfvade sin makt öfver
alla, hade som ett fynd af oskattbart värde upptäckts af
ett par klokt ärelystna ögon där i gården.

Så hatad och förbannad hon än var af sitt eget
hemlands främste, var den landsflyktiga svenska damen älskad
intill dyrkan i det främmande landet. Folk af det kända
slag, som alltid basar åstad, hvart det en gång bär,
brukade fråga, huru mycket bättre en Herrans ängel af
höjden egentligen kunde vara. Att hon dock icke var en
sådan, det märktes allt emellanåt, så att hon ändtligen
slapp spöka som helgon. Mycket höjd öfver det
hvardagliga småsinnet, led hon aldrig se dess yttringar, minst
hos sitt eget kön. Blef hon själf utsatt för det enfaldiga
baktal, som i alla tider varit kvinnliga tomskallars
barke-bröd i brist på verklig själsnäring, så kunde hon i
snar-stucken förargelse ej underlåta att mäta synderskan en
skäppa så full, som hon aldrig för lifvet önskade sig.
Men så stort var, oaktadt denna svaghet, Mäster-Saras
namn, att den, som fått en slik afredning, aktades nästan
som utstött ur samhället och endast hade att krypa till
korset, där en hjärtligt förlåtande och redlig vän också
var den hudflängda till mötes.

Allt hvad Emanuel hörde om henne gjorde honom i
själen alltmera stolt och uppburen af det svenska namnet,
som han delade med denna ojämförliga kvinna. Och
alldeles uteslutet är häller icke, att han väntade hennes
stöd mot lockelser, som kanske redan snärjt honom eller
blefvo för hvarje stund allt mer öfvermäktiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free