Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom och följ mig nu!»
Så skuffade han upp dörren. Drängen, som stått på
ly, smög sig skam flat mot farstuporten och stannade där.
Då nu Mäster-Sara kom till tröskeln, gjorde hon armen
hastigt fri, vände sig om, blef så högboret reslig och sade
med oväntad kraft:
»Oheld och ofrid komme öfver detta hus, där jag
lögnförråddes åt bödlar, när jag i förtröstan sökte tak öfver
hufvud och frid i samvete!»
Fjärdingsmannen i sin kufvade förbittring hade höjt
sin leriga becksömsstöfvel för att sparka ut sin dröjande
fånge genom farstun, men hejdat sig häpen.
Lasse ute på bron hade också gjort påfvetidens gamla
kors för sig.
Hon gick, och en stund senare hördes Mates kuska af
genom ovädret. Herr Andreas lyssnade, tills ljudet dog
bort i den regnstrida kolnatten.
Då hördes Lasse återigen komma instöflande genom
farstun. Han glänte på dörren, visade sitt
genomheder-ligt godmodiga ansikte och sade beskäftigt:
»Ett skall jag tala om för kyrkherren: det där var ett
kraftord af värre slaget. Det likaste kyrkherren kan göra
är att blåsa eld i ett kol, kasta ut öfver tröskeln och
låta ligga. Och tar kyrkherren flere stycken, så gäller
det än bättre i»
Husbonden genmälte i vredgad ton:
»Hvad är det du går här för hela gudslånga natten
och tomtar och lyr och stöflar, din dräfling? Kommer
du till din själaherde en gång till med slikt tal, så
an-mäles du för bispen och kapitlet. Gå nu och häf dig i
säng en gång!»
Lasse, misskänd i sin välmening, gick knotande bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
