Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprättelse, som det var, följdes det icke häller af ett
märkbart spar till bättring, gjorde icke en fåra på
oefterrättlighetens vida yta. Ett erbarmligt lås till trasig
lädersäck . . .
För att aflägsna kanoniska lagens yttersta öfverlefvor
från denna riksens skräpkammare fordrades säkrare arm,
kraftigare tag och ett hufvud, som visste hålla taget.
Men att en man med de egenskaperna och rustad med
nödig makt omsider skulle skickas åstad till detta verk,
därtill kom nog den första allvarliga bevekelsen från
detta mångsidiga skamstycke, som i ett enda slag hade
yppat ett bottenlöst elände i dess häpnadsväckande vidd
och djup.
Nu var det så godt, att det oefterrättliga gamla fick
basa ohejdadt utför till dess egen förintelse. Här hjälpte
ej längre att lappa eländets skynke med reformatsernas
klutar, och en landsräfst hade säkerligen ej verkat
annorlunda än en slö knif, förd af tafatt hand i en omogen
böld.
IV.
PULTAVA OCH PEREVOLOSTNA.
NÄR DET STORA OLYCKSBUDET KOM.
^ågon tid efter det jämmerliga fredsslutet, när gamle
stiftsherden satt där och nickade i sin öfvergifvenhet,
märkte han oförmodadt vid rummets tröskel sin egen
afbild från prydnadens dagar, kraftfull och manlig, men
dyster och orörligt bidande.
Med ögonen skumma af glädjetårar stapplade fadern
bort och slöt i sina armar den förskjutne »kättaren»
magister Georg, nu återkommen från utrikes resor som en
Den stora vreden. II.
— 33 —
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
