Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästning som de kalla Pnltaua. Konungen måste
emellertid af okända orsaker taga reträtten mot söder och vid
en flod, som kallas Pcrevolostm, lär det nedgörande slaget
ha drabbat oss. Hären är fången, upplöst, flyktande,
Herren vete hvaråt. Om konungen är fången eller död
blefven, vet ännu ingen.»
V.
EN FÄSTMANSGÅFVA FRÅN HUNDTURKEN.
F^et var änkebiskopinnan tant Elisabeth Steuchia, stiftets
gamla inventarium och själfvaste öfverbiskopen i
dess superconsistorium skvallerasticum.
Åtföljd af sin skyddsling, stadskaplanen Lidin, hade
hon kommit på gästbesök hos herr Andreas Asp i dennes
nvbvggda prostgård på själfva midsommaraftonen. Och
prostfolket, som kunde få befara efterkast öfver sina
många brödlösa och obefordrade söner, hade nödgats
inbjuda ortens ståndsherreskaper till hennes uppvaktande
och fjäsa den gamla af all makt.
Här skulle hon nu sätta flere uträkningar i verket.
En bland de främsta var gifte mellan stadskaplanen
och husets dotter, den i sorg fördränkta fru Magdalena
Vulf. På många herrans år hade man ju ej hört af
hennes man, kapten Vulf, sedan han gick ut till sjöss
med sitt ångermanska båtsmanskompani mot tsar Peters
nybyggda galej-eskader. Men att han verkligen stupat,
det hettes nu Steuchia kunna bevisa; åtgärder härför
voro ock vidtagna. Och nog ville man se slut på dotterns
eviga sorg och underhåll i hemmet, det var visst och
sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
