Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanning, att han hade blifvit friköpt och hemhjälpt från
hedenturkens land af en svensk, som var hög krigsherre
där på orten. Någon annan än Svarte-Mickel från
Svart-Noret var det förstås inte; det kunde han så visst taga
sakramentet på. För honom kände han säkert igen, sedan
de rodde skötbåten i lag.
>Det där talet har någon grund ändå?»
»Ja, om hvarenda käft lögnarskällde mig likvisst!»
»Nå, Mickel då . . . Kände han igen dig?»
»Som jag var handterad? Ingen tänkbarhet! Och
mycket kunde inte pratas. Det kom ett bud och han
fick rida i väg, för där var krig i landet.»
»Nå, hvad vill prosten i det?»
»Skulle hit och drifvas till lögnare, förstås! Det var
för bra åt den beskedliga människan här, som hade Mickel
till fästman, förstås.»
I början hade herr Andreas trott berättelsen. Och
hvilketdera han gjorde, det hade kvittat sjömannen lika.
Men bäst det var hade denne fått stämning till
kyrkorådet. För sådant grej hade sjömannen då icke haft tid,
utan skulle åt Stockholm. Men vid hemkomsten står
fjärdingsman och väntar honom på bryggan med
fång-klofvarna. Och nu var det tredje gången som han var
ute i samma äfventyrlighet.
»Men nu är det käringharpan här, som en skall stå
hund för,» slutade berättaren.
»Hon som skriker uti kryddgåln, så att det hörs all
väg hit?»
»Just hon ja. Si hon har fått i sig den bakfoten, att
det var en släkting åt henne.»
»Som var krigsherre när hundturken?»
»Ja, hvilken annan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
