Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härdade lögnvarelser. — Nå, huru gick det sedan med
kapten Vulf, du?»
»Han lär ha fått sig en spillra åt skallen och det
förstås, att människan är karl att dö för mindre än så.»
Nu bröt det eviga tåreflödet sig åter en fåra till
öfver-svämning. Och ehuru fru Magdalena troddes hafva
brutit udden af sin sorg för länge sedan, grät hon denna
gång mer än någonsin.
»Huru värdt han begrafven?» stammade hon i gråten.
De tre männen, Höger-Grels, Vänster-Grels och
sjömannen, som gått slaf hos hundturken, blefvo högst villrådiga
vid den myckna sorg, som detta ofog vållat, och kände
manande rörelse att säga dessa människor naken sanning.
Men så fick Steuchia det orådet att snäsa till karlen för
hans dröjsmål.
»Hur han begrofs?» upprepade Höger-Grels. »Det gjorde
r37ssprästerna förstås, på sitt hednavis. Det bar till att
pricka sig och umma som björn i skogen, så att det var
rent ödeligt att höra ocb se på. Till slut sänktes
död-kropparne ned i säckar med en kanonkula, liksom vid
kattedränkning. Och så var det bara purr, purr, purr
förstås. Sak samma var ju det, för dödkroppen skall liks
förgås.»
»Ja nog hade jag önskat till Herren Gud, att han skulle
få en kristloflig jordafärd!» stammade fru Magdalena,
våldsamt söndersliten.
»Sörj icke öfver detta, mitt barn,» tröstade fadern, »t}r
se på den yttersta dagen skall Herran uppväcka honom
från all hans förgängelse.»
Det började kännas de tre något hett om öronen vid
det n^ckna gudsordet, som nu kom i farten. Och då
ingen vidare brydde sig om dem, så bar det i lomfota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
