Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betyge eder vår gratulation och anbefalle eder Gud
alls-mäktig i dess nådes beskärm.»
Det fullkomligt oläsliga namnet under denna skrift
behöfde Emanuel ej utgrubbla.
Hurraropet, som låg fjättradt i pojkarnes munnar,
släpptes löst, och det öfversvallande jublet ryckte
oemotståndligt med sig alla hjärtan.
Svarte-Mickel, bygdens egen pojke, hade i fjärran land
hedrat sig, och det svenska namnet skulle kanske, om
Gud så ville, bereda landet fred med äran! Ja det var
så oändligen ljuft att få vara stolt en gång efter all
förödmjukelse, glad en stund efter alla dessa år af sorger!
»Läs en gång till! En gång till!» haglade ropen.
Och Emanuel läste så gärna. En smula fattade dessa
människor med begrepp, men dess mer med känsla och
aning i denna stund. Det var en fläkt af händelsernas
brus bortöfver en värld, som helt oförmodadt tycktes så
vidgad för tanken. Och liksom långt,, långt fjärran
förnams det kraftiga vingslaget af denna örn, som här i
bygden fick bära ovärdiga fjättrar. Han skulle
återkomma, jublade själarna, för att hämna all kränkt
rättfärdighet efter spådomslöftet.
»Läs om! Läs om!» Och Emanuel läste, men för
omväxling höll han nu som en predikan med brefvet till
text. Och åhörarne tröttnade icke, men talaren kände
sig till slut uppgifven.
Xu hviskade stiftstanten något i prostinnans öra, och
denna mellanlänk bad så Emanuel upprepa den svenske
krigsmannens namn i brefvet.
»Seid-Mehemed-Baschi-Temud-Zaik-kan,» läste Emanuel
åter till åhörarnes förundran.
»Jo där ha vi honom ändå!» utbrast Steuchia förnum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
