Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonerna ljödo lifvande genom det höstkulna och sotiga
rummet, som var belamradt med hvarjehanda grejor
huller om buller öfver golf och vägghyllor, men saknade
dörr. Den enstörige tänkaren ville hälst sitta där i fred
och föredrog därför att träda ner i sin helgedom på stege
från bostadsvinden där uppe.
Ericus spratt upp vid spelet, svettig ur sitt grubbel,
stirrade på urets visare för sekel, tiotal och enhetsår,
liksom fruktande, att tankedrömmen fört honom bort i
fjärran fraratider.
»Aret är kvar, men Herren sig förbarme! Redan vid
Korsmässan! Och jag med dessa beställningar!» kved han.
Högra handen strök håret ur den svettiga, tankedigra
pannan. Han rätade upp sig på trefoten och såg upp
åt sin mörka köksvind, dit stegen ledde genom luckan.
Det föresväfvade honom likt en dröm, att han ej varit
där på länge, men en kaka bröd, en skål med varma
rofvor och strömming hade visst stått framme då och då?
Hvem kunde ha satt dit maten? Och därute i kammarn
bäddat sängen, där han tagit sin blund emellanåt? Han
blef nästan kuslig till mods vid dessa frågor till sig själf.
Och så undrade Ericus, om han skulle våga se dit
bort i vrån, där alla London-klockor och annat skräp
väntade honom.
Jo, han såg ändtligen dit och ryggade häpen tillbaka.
Där, i höstdagens gråa skumrask bakom
verkstadsspi-seln, satt en framåtlutad grårygg i tyst bestyr framför
bänken, hasig, barfota, stripig i luggen.
Ericus såg länge den främmande an. Visst syntes han
för lång och ungdomlig att vara en tomte.
»Hvad är du för en?» kom till slut hans fråga helt
allvarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
