Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unge Lars, Gråe Jägarns gusson, såg upp rätt
fundersam.
»Biskopen?» upprepade han. »Har det varit någon
sådan på länge, sedan Mäster-Abraham flyttade bort den
som var? Och är inte excellensen bara en sådan, som
gör det biskopen säger?»
»Du har nog inte så värst orätt, pojke.»
»Och i nyttiga delar, såsom skeppsbyggeri, sågkvarnar
och broar är nog häller ingen så reputerlig som mäster.
Sedan ha nog kvinnfolken öron, måtro.»
»Pratar du!» lät mästarn fnurrigt. »Jag sotsmed åt
en sådan! Hon vill ha finare karl, hon. Och en sådan
får hon väl, bara han kommer hem, den som skickade
henne hedersgåfvan där från Turkland. Redan
fältmarskalk där i landet och en karl med fina ärotitlar. Annat
det än gå här och skällas för Svarte-Mickel, med lifhanken
jämt på spel för dessa rackare, som äta upp folket.»
»Jojomän! Gråmanspojke han med!» jublade unge
Lars, Gråe Jägarns gusson. »Och till det meriga
densamme, som kommer hem en vacker dag och tar bort
stora vreden all, om det spåddes rätt. Inte mången, som
hade en slik fästeman! Med en sådan borde hon reda
sig utan alla sina friare.»
»Hvad för slag? Har hon friare nu då?»
»Alldeles som grått i väg och vägamöte åt Udden till.
Däribland också fogden, lagläsarn och landsfiskalen, som
tänkte ha henne till döden härom året.»
»Är det möjligt? Huru bar sig detta till nu då?»
»Kostar veta, men på en gång värdt det. Här sitter
jag och ser genom gluggen, huru det kräler på vägen
fram och åter hela dagen.»
»Det var mig besynnerligt. Hon som aldrig brydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
