Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och listen slog värre ut än beräknadt var. Takåsen
var slipprig af nattens regn. Ericus med sina vingar
halkade med foten, störtade ned och fångades i pölen
tätt bredvid och dränktes där.
Den natten grät unge Lars likvakan ensam vid sin
mästares stoft. Morgonen därpå kommo arfvingarne och
körde ut honom. Och kalla händer togo nu hvad det
varma hjärtat ämnat nödens barn.
Så stod Lars åter ensam i världen ute på backen.
Han kom ihåg en gubbe, som alla fasade för. Det var
»galgbacksgubben,» ty han bodde strax of van galgen,
hade ett benrangel i skåpet och botade alla människor i
dödsfaret. En hjärtemänniska skulle han vara, men si
benranglet. . . Ingen tiggare hade vågat tränga honom
efter hjälp, ty de tordes ej för benranglet. Äfven Lars
hade en mäkta svår strid med benranglet.
»Nånå,» tänkte han till sist, »ett sådant ha vi ju alla
inom oss, efter rätten.»
Gråmansgossen gick med knytet beslutsamt mot’ sitt
mål. Och galgbacks-gubben, en silfverskäggig patriark,
tog så vänligt emot honom.
IV.
I HJÄLPLÖS SJÄLAVÄNDA.
Oå hade nu friare med alla möjliga framfärdsåthäfvor,
w gående, ridande, roende, åkande, seglande och flygande,
haft sin väg åt Udden, men den trafiken var ändtligen
slut.
Och rallkäringarna voro visst i grunden slagna, men
lås för deras smädemunnar var ej satt för det. Mäster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
