Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vräktes högvördige pedellen ned i förändan och fick
där en gammal kjortel öfver sig till skydd mot dagens
näsvisa fluguåt. Båten lade ut och Grelsmännen gingo
dädaiij leende i sina hjärtan, men bäfsamma iifvenså och
brådskande att komma ut af detta farliga rummet, medan
de ännu voro ouppätne.
Men lyckligen komne utom stadens hank och stör, som
alltid var något utflyttad inpå grannars ägor, kommo de
ändtligen ihåg, att näfverväskorna bort fyllas med kost
för den långa vägen till Sörlands-herren. Huru skulle
en vända sig nu?
Här rann dem just i sinnet en inbjudning från
midsommardagen förut.
Då hade Mäster-Sara fått de ryktbara gåfvorna från
hedenturkens land och i stundens hoppgifvande lynne sagt:
»Ett år härefter är jag nog gift. Har I ej funnit
varaktig stad till dess, så kom till mig!»
Efter erinran härom sade Höger-Grelsen:
»Vi låna hus när henne nu till kvällen.»
Och för sin del tilläde Vänster-Grelsen:
»Ja, hon bör rättnu vara under bröllopsfällen.»
De gingo några stenkast fram till hennes hvita gård
på udden och möttes där, framför vedlidret, af en
sällsam, nedslående nyhet af den gamle trotjänaren från
hennes faders hus.
Vid senaste vårdagjämning hade Mäster-Sara begifvit
sig af åt okändt håll och varit försvunnen, huru de nu
efterspanat henne på hvarje upptänkligt vis. Men just
den dag som var hade rike Anton från Finnmarken kom.
mit med ett skuldebref, där hon skulle ha pantskrifvit
sin gård åt innehafvaren mot en penningsumma till låns.
Fader Anton hade kommit för att uppbära kvartalsräntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
