Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDESVÄCEN TILL EM LIFSCA KNIXO.
kokade rofvor och strömming i två lerskålar jämte
bark-blandadt bröd.
Gubbens fosterson, unge Lars, kom ut helgdagsklädd
och småsprättig, strålande och upprymd, men också nästan
högtidlig att skåda.
»Sätt er först till bords och ät aftonvarden, så fån I
sedan höra det märkvärdiga,» halfhviskade han, darrande
af ifver och fägnad.
De läto ej säga sig detta mer än tre gånger, men öfver
de doftande matskålarne sågo två ögonpar rätt spörjande
bort till den unge herren, ty herre var han skenbarligen,
där han stod och drog på munnen så förveten och
frestande.
»Hörs det vara någonting värdt med bältet?»
»Hånej, inte mer än att tre rike karlar ha varit här
och fikat efter det redan.»
»Verkeligen! Härifrån orten?»
»Inte just det! Norsk-Hergjus, Finn-Anton’och
Lapp-Pålle-Asele han I alltid hört tal om?»
»Se där ha vi dem igen!» utbrusto Grelsmännen.
2Ja de skulle ut efter er och komma väl snart igen.
När doktorn sade för dem, hvems bältet var i tiden,» —
Lars hade åter sänkt tonen — »hvad tron I då karlar?
Finngubben for alldeles ihop, där han satt, norsken såg
dubbelt så lång ut i synen, och lappen — ja, vet ni, mun
på Asele-Pålle drogs ända upp åt örstolen.»
»Det var nog!» utbrusto Grelsmännen.
De hade glömt att äta och sutto där orörliga i stum
andakt,, slagna af någonting aningsfullt sväfvande. Hvem
som bar det i lifvet?
»Försök att gissa!» hviskade Lars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
