- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
121

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ända. AlJa voro vid angenämt lynne och Herr-Manel
icke minst. Han ledde talet in på Grelsmännens
mångskiftande äfventyr, och så fingo äfven de sitt ord i laget.
Gifvet nog ville den spjufvern hälst ha fram deras
mel-lanhafvande med pedellen, och då de kommo dit, ville
munterheten aldrig taga slut. Domieellan själf skrattade
så, att hennes ögon tårades, en icke ovälkommen syn för
läkaren.

»Emellertid kan jag tala om, att karln värdt präst
ändå — där nordut genom den resan.»

Emanuel såg sig allvarligt nickande om i den
löjedruckna kretsen, som nu kom från askan upp i elden.

»Värdt han präst?» kom så en halfkväfd fråga.

»Präst ja . . . för röfvarfolket på Nordanskogen, måtro.
De vilja nog höra gudsordet där på orten med. Röfva
under örkdagarne, höra predikan på söndag — går inte
det ihop kanske? Jojomän! Karln har blifvit dem som
ett förstyre och har reglerat deras plundring med
ordentlig uppbörd . . . och vägatull efter taxa, genomfartsafgift
för häst och åkdon samt näsaskatt för ei}s personliga del.
Vet ni, allt det där kan jag inte så mycket ogilla.»

Den halfva öfvergången från skämt till allvar gaf
anledning att tala om tidens olycksbådande tecken.

Och här anmärktes som en allmän erfarenhet, att
samhällets olika spillror, drifna af själfbevarelsen, samlat sig
åt skilda håll till samhörighet under själfskapad lag och
styrelse utanför råmärkena af det lagliga samhälle, som
redan nu upphört att finnas här i norden.

Näst efter rymlingarne mot västanfjället märktes i
betydenhet strandvräkarnes laglösa band, som uppstått i den
ångermanska älfdalens skärgård och efter hand utbredt
sig utefter hela kusten. Sin samhörighet hade dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free