- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
123

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mordisk och näsvis öfver all måtta. Senaste vinter en
bister kväll vid månljus hade en dräng kört ned på
sjöisen med karet för att hämta vatten. Den skrämda hästen
vädrade ulfskredet, som kom där sträckande grått och
tätt i månskenet. Han fick trafva hem i lösom, medan
drängen lade sig under karet med yxan. Skredet kom,
vädrade någonting godt under karet; där bar till att yla,
vädra och krafsa med strida tassar. Så snart en ulftass
stack in under karbrädden, högg drängen af. Och den
sårade ulfvens kamrater, med smak på det goda, varma,
ljufva blodet, åto alltid upp honom, så att utan kalas
blefvo de ändå icke. Först mot morgonsidan, då skredet
drog vidare, slapp drängen lös. Han räknade under karet
inemot 70 afhuggna tassar och utanför voro dessa
ordentligen utkvitterade med lika många vargrum por på
isen.

Då ulfven strök fram i sådan myckenhet, troddes han
af gammalt vänta pesten, som också mycket riktigt
nalkades från söder med de osunda små kuststäderna som
bryggor, hvilohärdar och hem för vidare utbredning.

Ja, man lefde med ett ord i gudsrisets tider, men visst
var, att den världsliga öfvermyndigheten här i landet snart
skulle glida öfver i andra händer, likasom den andliga
redan gjort det.

Men huru nu den lilla kretsen hos domieellan på
Udden sökte skåda framtiden i sorgmodiga aningar,
växlande med skämt, så blef efter all välvilja och traktering
summan den, att skalken Emanuel kommit att värfva
Grelsmännens arbetshänder och stora skatt för
rymlinga-samfundets handel.

De två silfverägarnc sutto där i början helt svarslöse,
kommo så med sitt tafatta nej, sade vidare bestämdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free