Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På honom var det som Herr-Manel kom öfver tjärnen
och fann sin stuga.
Flyende för sina fienders anslag kom han med
gudslån och husgeråd, som trogna vänner skaffat, och då
stället behagade honom väl, slog han sig ned i kryptan
och lefde där på lappmans vis.
Mest satt han på sin stugubro och metade bredvid
grytan, som kokade i afbidan på fångsten. Dyholmen
låg i närheten, med rostabbar och åror. Den användes
som farkost vid utfärder, då han hämtade ved, vittjade
sina fågelgiller eller nedlade någon ulf med spjutet. Men
sällan utsträckte han vandringen åt bygderna, tillbytte
sig då brännvin, salt och bröd mot sina slöjdalster,
stundom äfven senor, hvarmed han sydde ihop beredda
ulf-skinn till varma fällar för vintern. Herr-Manel lefde i
det hela ganska sorgfritt. Det enda som störde hans ro
var det jämmerliga huttrandet af en aflägsen »myrdling»
borta i bergen, den kväfda, fridlösa själen af någon
gudsförgäten moders kött och blod. Han bad Herren bevara
sig för myrdlingen och hade häller ingen men af honom.
För öfrigt var den breda tjärnen ett oöfverstigligt svalg
för alla gastar och väl äfven troligt för all världens
marg-faldighet eljes.
II.
FÖRSTA BUDET OM DE SJU FALSKE PROFETERNA.
J_J err-Manels tillhåll hade blifvit kändt, och en dag, då
han satt vid metspöet på sin bro, kommo till tjärnen
sju bönder med något särskildt på hjärtat. Han kände
äldste mannen, den mångkunnige fader Per Olofsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
