- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
153

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ned till bön och allvarlig betraktelse med vaksamt öga
likväl på den kokande soppkitteln.

Så hände sig nu i stundens fullbordan, att Herr-Manel,
denne vildmarkens märkvärdige son, blef såsom fjällman
i sin vildmarkskula invigd till predikoämbetet genom
händers påläggning, edens upptagande, djäfvulens
bortvisande och gudsordets tillsägelse af den svårmodige
doktorn och hans dystre bröder, som öfverfärjats på
dyholmen jämte den goda Mäster-Sara, det andäktiga och
rörda vittnet till begängelsen.

»Och Herren Gud själf värdt till slut närvarande i

kulan,» säger hon. Gamle doktorn fick sin mun öppnad
ocb- han talade rörd af samma kraftiga ande, som en

gång förr i tiden kom öfver honom — på Själlands kust

framför de segrande svenska fanorna. Ack, det var länge,
länge sedan. Nu var man långt efter Pultava och
Pere-volostna.

Sedan kom Mäster-Saras tur, och äfven hon tog ut
tåren — med dofterna från stekspettet, som rördes öfver
stark fyr på eldstaden. Öfver de nersuttne fädernas knän
kringbar Emanuel åt hvar en snyggt hopflätad granris-

bricka med tu brödkakor. Därpå lades efter hand två
doftande järpar, som utan stånds- och
samvetsbetänkligheter åtos handgripligen och begärligen nedsköljdes med
syrlig lingonsaft ur snygg stäfva kring laget. Efter en
liten andhämtning under lättadt samspråk fick hvar man
mottaga sin soppa till drickning ur ryfvorna, men klimp
och rot fiskades upp med ren träpinne. Och så, när alla
trodde välfägnaden slutad, kom den ljufva efterrätten, en
förut iplockad ryfva full af de eldröda brand bären —
de sydsvenskes hallon, nerläskade med sötmjölk ur den
kringvandrande stäfvan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free