Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfrun oupphörligen nigande lade kronan åter på
hy-endet.
Och så började Zakris med sin råa och klanglösa
stämma:
»Äst du den, som komma skulle att kröna oss till
konungar och smörja oss med helig smörjelse?»
»Du vet det, herre, att jag så är kommen,» svarade
Emanuel. »Din fråga kan ju intet annat vara än en
pröfning blott. Ty förr än jag kom hit, hafver du
uppenbarat dig för din ringe tjänare.»
Massan lät höra sitt druckna sorl.
»Du talar sant,» medgaf Zakris. »Jag, herren, hafver
kallat dig. Men hvadan har du det gyllene hornet och
den gyllene kronan, som jungfrun bär? Och hvarifrån
är denna jungfru?»
Emanuel ryggade tillbaka som en förfärad och ropade
högt i anskrämmelig ton:
»Herre, hur frågar du det, som du redan visste af
världens begynnelse?»
»Du har rätt! Jag visste det af begynnelsen, men du
skall tala om det ändå, på det folket må fröjdas öfver
vår härlighet. Jag befaller dig genast svara, ty annars
varder du evinnerligen förtappad!»
Emanuel svarade ödmjukt och skyndsamt.
»Du vet ju, herre, att höfdingen Sigvald, som kallas
Gråe Jägarn, fordomtima slog sju konungar i öster, förde
hem deras sju gyllene spiror, kronor, svärd och andra
skatter och lade ned dem i berget nere vid den kända
fjärden. Och till mig kom han om natten och hans röst
skedde till mig så: Statt upp, Emanuel, tag de sju
kronorna, svärden, hornet och andra skatter, som jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
