Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
ÄNDTLIGEN KRÖNAS »DE HELIGE».
J_Jela bandet var nu bänksutet öfverst å kröningskullen
i allmans åsyn tätt omkring. Och så hördes
Herr-Manels väldiga röst:
»Nu går jag att smörja dessa mästare och deras
lärjungar med den kosteliga kröningsoljan.»
Ur det öppnade hornet spred sig genast den starkt
välluktande doften af vätskan. Med näsduken nerdoppad
gång efter annan insmorde han skyndsamt hela sällskapet
öfver ansiktet. Det var ett segt och klibbigt ämne, som
kändes kliande, när det kom någon af skälmarne i
ögonvrån.
Omedelbart efter kom Mäster-Sara med en fin,
guldstickad duk och gned in smörjelsen jämte ett vaxlikt
oblat i ögonen. De så behandlade klämde till
ögonlocken för att aflägsna klädan och började gnugga sig med
knogarne. Följden blef endast, att ögonlocken ganska
säkert fastlimmades genom ögonhåren. Men kunde någon
glänta på ögonen, så kände Mäster-Sara genom föregående
prof, att klåvätan genast skulle bortgrumla synen och
tvinga skälmen att gnugga sig på nytt.
För att genskjuta alla klagovisor tog så Emanul till
orda efter fullbordadt knep, medan limmet drog åt till
torknings:
»Si nu äro dessa heliges lekamliga ögon igenlykte af
smörjelsen. Detta är seden, när konungar krönas, ty
annars skulle de varda bedårade af sin egen härlighet. Men
menar någon därför, att dessa smorde och ögonlvkte icke
se? Nej, de sågo ju af världens begynnelse, och nu se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
