- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
177

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken. Ur kapitlets gamla gömmor framgräfdes ock en
taxa på dessa fjällripors skyldighet till sin herde, så att
nog voro de tiondelagda i all sin okunnighet om slik
för-valtningsomsorg vid det aflägsna och okända Hernösundet
långt söderut genom världen.

Redan detta, att förvisa en präst ohörd och utan
anvisade hjälpmedel till ett aflägset och barbariskt
hedna-fält, hade varit en oblyg lagstridighet, som man dock af
annan hänsyn hvarken ville eller vågade sätta i verket.
Förordnandet skulle tjäna den utnämnde kapellanen i
Utsjokki såsom förvisningshot och den utnämnande
myndigheten själf till förevändning att ej gifva honom annat
»brödstycke». Emanuel, hette det, skulle afresa efter
särskildt mandat, men det kunde få dröja. Under tiden
skulle han mot någon smula till lifvets uppehållande
brukas som passande redskap mot tidens andliga farsoter.

Denna finurliga stiftspolitik skulle genast visa sin
förträffliga verkan i öppen dager.

Så snart Emanuel bekommit sin »utnämning», skickade
han till kapitlet en skriftlig anmälan, att han rätt snart
skulle återvända till skogsbyggarne såsom deras herde,
och sporde, om detta kunde möta någon invändning.

Att nu inkalla Emanuel till räfst för en så uppenbar
vanvördnad ansågs af flere märkliga skäl icke rådligt, när
man rätt betänkte sig. Om han aktade kallelsen och
inställde sig, så måste domen mynna ut i en suspension,
som här blefve meningslös, eller i en afsättning, som
korsade hela uträkningen och blefve verkningslös, eller i
böter och fängelse, som kunde vålla buller och oro af
oberäkneligt slag. Om åter Emanuel föraktade kallelsen och
uteblefve, så hade man å andra sidan ingen råd mot det
slemma exemplet, som då fastmera skulle efterapas till

Den stora vreden. II.

— 177 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free