Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
STIFTET BÖRJAR UPPLÖSAS.
UPPSLAGET TILL MÄSTER-SARAS KRIG.
j^ispesonen magister Georg Vallin den yngre,
återkommen från sommarresa till sin skoltermin som förste
teolog, stod osedd på tröskeln till Mäster-Saras
trädgårds-svale, säg henne själf vid sömnad och vid samma bord
Emanuel, undervisande en skön, mörklockig gosse i
grif-feltaflans hemligheter.
Magister Georg hälsade, och när domicellan öfverraskad
rest sig till révérence framför honom, trädde han in utan
att låtsa om den ödmjukt bugande Emanuel och ställde
den bjudna stolen så, att både läromästaren och lärjungen
kommo bakom hans rygg i vrån, såsom två opassande
föremål framför kapitlets fungerande pnesul.
Magister Georg var synbart uppjagad af något särdeles
nit, som han genast gaf luft i allvarsamma ord till
domicellan, nersuten framför honom.
»Domicella, är det sant hvad som spörjes, att dessa
olydiga präster, som förlupit sitt ämbete och vår
myndighet, hafva fått sig något slags biskop och ett consistorium
här i gården?»
»Det ser så nästan ut,» svarade hon leende. »Dessa
frilöpare, som säga sig vara illa handterade af sin
myndighet, hafva genom aftal börjat vända sig hit med
begäran, att vi skulle bestyra deras befordringsmål till de
församlingar, som också hafva slagit sig lösa från
hög-mögende herrarnes öfverstyre.»
»Ett illegalt stift i själfva stiftet?»
»Ja, det är visst ett allmänt tidens tecken’nu, att lika
fåglar slå sig samman till ömsesidigt värn i nöden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
