Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till major! När missgärningsmän få tid att ångra sine
synder, så att tocke enar få en kristsalig hädanfärd från
galgrep och stupstock, så skulle väl inte hederligt folk
handteras sämre häller. Och den, som inte har gjort upp
sin sak med Herren — tror borgmästaren, att han
behöfver stå i slaget, där det går riktigt till efter
krigslagen? Nenej män, ingen kristelig och mänsklig
öfverhet understår sig att förspilla undersåtarns kropp och
själ på en gång. Anmäl sig bara för majoren och stig
åt sidan, den som hafver det så fatt, redelige herrar!
Och sätter han sig upp mot krigslagen, så kom bara öfver
till oss! Ty visst ärom vi fiendsmän, men vi skolom ej
förglömma, att vi måste fram jämsides för domarn. Ja,
hvad säger I två, som ha varit med?»
»Joväl, joväl gick det så till!» bestyrkte Grelsmännen.
»Ja, d’är rättvist och riktigt!» intygade regementet, så
att det genljöd i backen.
»Rättvist och riktigt?» lät Magnus i fogligare ton och
ref sig bak örat. »Kan någon förnuftig människa tycka
det? Huru skulle det gå, om hvar enda käft skyllde på
själen, när slaget skall stä?»
»Ingen krigsman ger sig ut i fält med sådan ställning,
skall jag tala om för borgmästarn. Ja, hvad trängde
herren åstad i slikt bekymmer och draga det redeliga
stadsfolket med sig ut i dylik våda för kropp och själ,
när herren hade kunnat få sitta hemma i rolighet, fred
och beskedlighet? Men summan blir nu den, att herren
i all kristlighet bereder folket på slaget, som på utsatt
tid ståndande varder, och aldrig vidare om det!»
Då Magnus blef ensam med sitt folk, så är det väl
troligt, att någon upptuktelse kom i fråga. Emellertid tog
han Emanuels råd till godo, ty psalmsång och gudsord
Den stora vreden. II.
— 209 —
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
