- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
220

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den hiskliga bröten, den grufliga vältan kom allt
närmare. Bergen, som flydde på sidorna, började ränna
åt-skils; det skulle kanske bli en remna mellan dem, då
inte jorden längre räckte till, en allt uppslukande remna?
Eller skulle bröten komma öfver en innan dess eller

himmeln störta ned som ett kyrkhvalf öfver det sviktande
jordfästet? Ho ville undfly den tillkommande vreden?
uppdök så hemskt Herr-Manels väckeiseord på svedjan.

Och till sist sprungo vettvillingarne rakt emot den
tillkommande vreden. I den blinda skräckens yrsel miste
de omsider allt hof att väja för mötande hinder. De
störtade blindvis mot stenar, träd, hässjegubbar, hagar,
fähus, lador. Det långsvarta hukade sig ned bredvid

hvarje hopsegnande och kröp under honom i fallet. . .

Strax efteråt hördes bröten . . . Och under ett rop ur

själarnas djup: Herre dig förbarme! sjönk i medvetandets
mörkning allting ned så stillsamt i den hiskligt
uppga-pande svarta remnan . . .

*

Allt som höstnattens kyla stack på, vaknade, en efter
annan, de svimmade. Högt på himlen lyste månen ändå
så lugnt; stjärnorna tindrade som vanligt från orubbadt
fäste; skogar, berg, fähus, lador och hässjor hade lugnat
sig. Ännu en gång stod världen, den otroligt sega
världen. Och nådatiden var kvar — hos den himmelske
fadern, knappast hos majoren-borgmästaren. På honom
och hans anade öde tordes ingen tänka, men hvad
dagarne ledo, kommo så hans stridsmän i hasiga
tiggarhopar hemtroppande, blåslagna, getingsvullna, utfarna och
förtäljde med gråtandes tårar till samhällets bestörtning,
hvad fasans ynk de varit ute för af Olof Evertssons, den
lastgamle hedningens hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free