- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
229

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hvad som däraf omsider följde, det återstår ännu att
se i denna berättelses efterföljande slutstycke, där minnet
af Emanuels bortgång står förknippadt med ett
förlossande under. Men nu i första hand yppar sig rätta
tillfället att om honom anteckna dödmansordet, det öfver död
man bestående ord, som skall öfverlefva honom själf,
hans fränder och deras hjordar.

Han kom från det missaktade fjällfolket, rustad med
ett skarpt hufvud till dess tre allmännaste egenskaper:
obesväradt väsen, ordfyndig tunga och fallenhet att sätta
list mot styrka. Redan på trivialskolans bänk vann
Emanuel ett godt rykte som predikant. Och den lärde
gymnasisten Herr Emanuel blef ett mål för allas ögon,
gillande eller oblide, när han vid själfva lärdomshärden
genom en dråpelig disputation förbrände en lärd gödselhög,
hvarur de lärde norrlcindi alltför länge hämtat sina inkast
mot landets vidare förkofran. Herr Emanuel Bredman
fick i detta sammanhang ord för »kartesiansk villfarelse»
och försköts obarmhärtigt från lärdom sverket, men blef i
stället upptagen af folkets hungrande själar som en
profet, icke utan orsak. Ty om det ock måste anses outredt,
hvad grund den skarptänkte Emanuel än kände under egna
fötter, så är det visst, att han ledde sitt hängifna folk likt
en ny Moses genom en svår och villande ökenvandring
förbi mörkrets täta afgrunder, som hägrade likt gifvande
brunnar, och äfven skulle lämna sina trogne på den rätta
stråten till deras barns utlofvade land, med den nya
lagens budord djupt inskrifna i hjärtat, såsom man nog
skall se af fortgången. Blef sålunda till gagn och värde
en sannskyldig öfverherde, huru mycket en annan än
uppbar heder, namn och förmåner som sådan. Hade ensam
nog kraft att vid den allmänt förestående undergången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free