- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
234

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bortdragande, men hördes ännu mycket länge, innan sista
mullringen tasslade bort som en hviskning i västan.

Det blef tyst för en stund i naturen och tyst på
pre-dikstolarne, där dagens högmässopredikanter kunde som
bäst vara i farten med allting annat än dagens text.
Fåg-larne sutto dufna på kvist utan sång, aspens rörliga lof
dallrade icke, ty vinden hade molstillnat, och lefvande
hjärtan blef vo stilla några slag i af bidan på den eviga
stillheten.

Ingen af de många hade förstått världsrösten. Dessa
invärtes ras i den bottniska landvallen hafva talat ofta
och på skilda orter under tidernas lopp, men aldrig med
de bottniensers eget mål. Dock ville en hvar genast tolka
de oförstådda orden efter sitt eget skaplynnes ringa
synvidd. Bättre fog än andra hade väl de bedjande på ön,
som strax ofvanpå sin anfordran undfått detta tecken —
af öfvermaktens närvaro, om de ordentligen stannat vid
sitt utsatta beting. Men de gjorde, förstås, icke så, utan
företogo sig att därjämte se bönhörelser och vittnesbörd,
som aldrig varit i fråga. Stor sak i det! Herren Zebaot
hade nu yttrat sin vredes grymhet öfver denna förföljelse,
vittnat för sina trogne och för sin tjänare, den med bojor
lastade Herr-Manel, att han endast talat rörd af anden.

Dittills hade väl mången hjärterot gömt ett segt tvifvel
på dessa nya gudsbud, som skulle uppfyllas genom en
kraftig jordaskötsel, innan det nya evangeliets tider kunde
komma. Åkerbruk var ju en väl obekväm och mäkta
otrolig väg till ett nytt evangelium. Men nu var detta
tvifvel upplossadt, nedslaget, skingradt för alla väder af
den högstes egen tordönstämma.

Så sade nu de trogna, och ingen såg sig längre god att
jäfva dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free