- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
236

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Guds röst hade redan inledt den nya tiden, men den
felande knuffen åt det förgångnas murkna och skakade
byggnad gaf den aldrig ryggande Mäster-Abraham.

Förbittrad öfver medfarten af Lungö fiskare, som hörde
till hans församling, och öfver sockenbornas olägenheter
af de bortdrifna strandvräkarne, som kommo närmaste
landsbygd till last, satte nu den oförvägne mannen en
gammal hotelse i verket genom att afspärra
stadssamhället på dess ö från all samfärdsel med landsidan. Efter
detta tilltag, som ostraffadt gick för sig, följde andra af
liknande slag på olika orter. Rent upproriska rörelser
förspordes i Helsingland, Medelpad och Västerbotten. Till
allt öfrigt kom så de förstärkta antikristernas vilda,
tros-nitiska framfart och ryktet om fiendehot från väster.

Med stor krok förbi sitt eget prebendegäll lyckades
doktor Göran, den arme stiftsherden, taga sig fram likt en
flykting genom sitt eget stift och inställde sig hos
kungliga senaten i Stockholm med ifriga böner om regeringens
snara ingrepp, »hälst genom en militär, som kunde tala
ord och inga visor». Den resan kom att lända den svage
doktorns namn till större beröm, än hvad han själf var i
stånd att önska sig. Men eljes hade Svea hofrätt, i sin
grundliga kännedom om Bottenlandens laglösa tillstånd,
redan förberedt önskemålet i så god tid, att den nöd
vän-dige diktatorn redan var på sin hemväg från Orienten.

Det gamla eländets byggnad, lossnad som den var i alla
fogar, hade alltså icke tålt den förlossande rörelse, som
manats fram af världens kraftstämma ur luften, hafvet
och jorden. Spillrorna slungades i sär, ej längre
sammanhållna af gamla kanoniska lagens fjättrar, som långt
före detta sönderslitits och kringkastats i trasor. Men nu
fordrades ock en påpasslig man, nog handfast att gripa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free