Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FRIDLÖSE I SKULBERGET.
** fver de många toppraderna på den ångermanska Xola-
skogen mellan Vibyggerå och Nätra socknar höjde
sig Skulberget som en brant och skroflig massa, synbart
hotande att störta ned öfver den, som for kustlandsvägen
vid dess fot, och uppbar ofvan många skrefsprång, där
sällsynta växter trifdes väl i solgasset, en vanryktad håla,
hvilken om dagarne gapade svart utåt Bottenhafvet, om
nätterna sken eld som ett annat skrömtevarsel högt till
väders uppi mörkret.
Den otillgängliga hålan, dit man styckevis måste klifva
upp efter stegar, tjänstgjorde genom tiderna som
hufvud-nästet för ett vida förgrenadt band, som af omnejdens
folk mutades med en »tionde». Tidtals tog bandet ock
af vägfarande en »tull» för häst och karl och lass på
anfordran genom en ödmjuk, men välförstådd tiggarbön
af en »tullkona», som kröp fram ur ett stuguruckel
invid vägen. Landets fogde lär hafva hört till dem, som
erlade tullen utan knot.
Från detta näste, mäler sagan, skulle omsider utgå
väckelse till något stort och märkligt, hvartill gifvet nog
erfordrades mer än ett gudsunder af högst allvarsamt
slag.
Den stora vreden. II.
— 241 —
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
