Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grensle kring halsen på honom som en annan
rödhätte-djäfvul, så tung han är, att fortast utkräfva själen ur
den, som ändå var sin fars och mors älskebarn! Och
så, vår själ af ångst förtvine, är ock den rätte djäfvulen
därnär och tager så den utkväfda själen till sig i
helvetet att pina henne till evig tid, det oss icke godt
blifver.»
Den främmande anden predikade, så att det svaflade
efter en stund bortåt och kom så fram till en slutstrof,
som ej var oäfven:
»Hvilken går ej till strid och hederskap och godan
bärgning och välanseende på vägen fram till saligt
himmelrik? Hvilken går hällre sin egen snöda väg genom
vanheder, svält och uselhet och all fasans olust till
galgen och helvetet?»
Anden tystnade och själf stod Nord i häpnad för dess
underliga anfäktelse. Nu fortsatte likväl hans röda väst
att predika. Han tecknade så hemskt rödhättedjäfvulens
röda hätta, blodet från den snörda halsen och den rätte
djäfvulen, smygande mellan galgens spiror, och de eviga
lågorna, som kunde vara redo att slå upp ur golfkällarn.
Det är så mycket, som en stackars väst kan säga menige
man!
Fader Pelk stirrade ned i bordet med veckad panna.
Alla visste, att det svar han hvälfde i sinnet skulle
blifva det afgörande, och ifrigt lyssnade alla, när han
såg upp och i dystert allvar tog till orda:
»Gråe Jägarn hade aldrig ordet om sig att prata i
vädret, men snäfvare beting kunde han icke komma
stickandes med. Nog äro tiderna bistra nu för den, som
skall lefva af sina händers verk som vi. Tiggarn står
sig sannerligen bäst, ehuru den skickelsen stundar snart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
