Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slutligen af hela bröllopslaget bortsläpad till
vägkanten. Men då nu hans tuktomästare lämnade honom där
i ett ganska slätt tillstånd, voro de nog ädelsinnade att
låta honom behålla lifvet och det klädesplagg, som en
kristen oundgängligast behöfver på denna jordestig. Och
i detta fick han så anträda återfärden så godt han kunde.
Sådan otur hade Nord som gick söder.
Ganska litet blef att säga om Söder, som gick nord,
ty han kom aldrig åter att mäla hur det for. Detta är
ock hvad rimstäfvet säger så:
I fråga om dessa två hade möjligen »Guds lott och
pinne* förväxlat väderstrecken i dessa yttersta tider, då
själfva bergen språkade och allting kastades ur gamla spår
och ställningar. Eller också låg felet blott i omkastning
af väderstrecken själfva, som icke häller så säkert höllo
streck så nära inpå domen.
sten gick österut åt hafvet i tanke att värfva de strand-
vräkareband, som drifna af sin hunger lagt under sig
kustfolkets laga fiske.
Förföljda intill blods af de närboende, stadda i den
gemensamma nödens laglöshet med bitter inbördes
tvedräkt, hade slutligen dessa hungrande själar enats till
broderlig samhörighet genom ett kätteri så argt, att
landets lutherska fäder aldrig vederfarits maken. Dessa
an-tikrister hade utom annat äfven fått se rättsinniges tio
Om Söder for väl, det värdt ingea klok,
Och icke häller, om han for på tok.
IV.
ÖSTENS UNDERLIGA ÖDESFÄRD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
