- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
267

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den återkomne klef så mulen in till det samlade
hemmalaget, som just förtärde sista matgrynen och fick bistra
veck i dragen, då karlen satte sig dystert tigande
framför elden. Dock, när han till sist tyckte sig ha druckit
ovett, hån och smälek nog, reste han sig och sade:
»Ovettig är I la som hunden, lell. Få nu se, om I
också är lika gissug att gissa ut allt underligt nerpå
backen, lell. Men akt er nu att fara hufvudstupa öfver bron
till kråkemat i all förundran!»

Slut var nu all smädelse, men det undrande folket fick
nu ej litet hufvudbry att fatta den underliga synen af
klöfjeöken, sedda uppifrån. Den äldste plirade ned en
stund, såg att det var någonting märkeligt och sade:
»Jag sir liksom tolf gråsvarte jätte-oxeryggar med två
jättepåsar i klöfje på hvar och liksom afhuggna
jättehänder uppstuckne på hornen. Skall en tro, att en
sådan spinker, som du är, har varit hemma åt
jättepåsa-land och kommer dragandes med en hel tolft rediga
jätteoxar till gårds?»

»I är la inte värst långt borta, far!» biföll västgöten.
»Och mer än otrolig är I, som kan stå la här och skilja
den sortens oxar från korna, lell. Giss la fler, godt
f ölk!»

Men när nu de fridlöse omsider efter fåfängt
gissnings-bråk fingo veta, huru det var fatt, så blef där en fröjd
som aldrig förr i kulan. De gingo på händerna, de
dansade i ring, de tjöto och ylade rundt om karlakarlen,
som dock till sist fick fram slutorden:

»Och det var en sak, att då nörske juten är så
okriste-liga rädd för det fölk, som här i stugan bor, så är det
la vi som kvista af med så mången man vi kan fäkta
ihop. Sedan förstår en väl, att så noga är det inte, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free