Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på stigen som en orm och knep tjäderhönan ur hans
knippe.
»Hå, I står bara och spöktalar!» trodde jämten.
»Tag af dig knippan och se efter! Där ser en ju
skräflorna* kvar i bindslet.»
Jämten tog af sig bössan, synade knippet och fann
uppgiften sann. När han nu vände sig för att återtaga
bössan, var hon borta. I ond aning såg han skyndsamt
efter fågelknippet, men äfven detta var spårlöst
försvunnet.
»I ger mig hit bössan och fugeln!» manade han
förläget.
»Vi ha ingen bössa sett och ingen fugel häller,»
svarade manskapet med det redligaste allvar.
Vid denna vändning kom jämten ihåg varningen, och
för att icke råka ut för något ännu värre fick han
mycket brådt i väg. Det var då de värsta tjyfve-näckar en
kristen kunde råka ut för! På det viset fick han se, att
det var sanningsfolk, som talat å andra sidan, bestulen,
som han nu var, till full bekräftelse, af Skultjyfvårne,
ett folk med nog af de gamla tagen kvar för att sanna
spådomen. Senare troddes, att jämte-lufvern, själf
bedragen, inledt norsken i onödig ängslan, så att
inbillningen var på förhand mogen för något fult spratt af
den stygga tillfälligheten.
Samma dag blef de norskes förtraf inberättad af
spe-jarne och synlig uppe i dalen. Styrkan fick mycket brådt
att sätta Trégården i eld och lågor. Vid denna syn kunde
vapenbrödralagen endast med största svårighet förmås att
behålla den trygga ställningen å niporna. Alla ville kasta
* Djurfötter i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
