Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖDEN SOM STÖRST, HJÄLPEN SOM NÄRMST.
J de sista julidagarne af pröfningarnas ar 1713
sammanträdde i den nordsvenska stiftsstaden landsfogdar med
landtdag och prästmöte till hörsam åtlydnad för höga
senatens fullmakt, bud och befallning att utväga hvad
råd de kunde mot hungersnöd, laglöshet, kättarväsen och
andra olyckor, som då hemsökte det vida norrländska
området under Gäfleborgs ståthållarskap.
Dessa fullmäktige började sitt verk med att jämras i
dagarne tre öfver den välbeställde excellensen på slottet
Gäfleborg, landshöfdingars och fogdars öfverståthållare,
som hade skolat komma tillstädes, men af okänd
anledning uteblef.
På tredje dagens afton kommo häradsbönder och
stånds-ombud vid landtdagen i en förtviflad öfverläggning att
afsätta alla löneupptagare och för allmänna ändamål
indraga deras löner.
Såsom ett åskslag öfver detta hufvudlösa oråd kom
genast inbjudan till gästabud hos doktor Göran, den
gamle och knipige stiftsherden, dittills känd som en
ganska tvifvelaktig gästvän. Då tänkte många af dem,
som nu skulle råda för det vida Norrlands välfärd:
»Vi skolom liks förgåsI Och till det meriga ha vi ju
yttersta domen öfver oss bäst hvad det är. Snart är allt
fullkomnadt, och här lönar inte spjärna mot. Så må vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
