Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, som bekräftade hans tal med växande besked om
tiggarhärens väpning och styrka.
Hvad eljes vederfors de objudna gästerna utom
planket kommer strax till synes. Det blef omsider mat, som
föder kropparne, och jublande framtidslöften, som höra
till själarnas näring. Öfver norra guvernementet hade
seklernas hopade nöd aldrig tryckt värre än nu, men
hjälpen var ock som närmast.
II.
ETT LÖFTESREGN OCH ETT SÄLLSAMT VARSEL.
J_Jos doktor Göran var middagen slutad och gästerna
hade slagit sig ned till samspråk i bottenvåningens
stora sal, som nu lämnade bästa skyddet för den
pinsamma hettan. Till yttermera lisa stod midt på golfvet
ett väldigt fyrfat med blomsterkransad ismassa, en prisad
anordning af husjungfrun, den unga och sköna Anna
Noraea. Biskopinnan själf, fru Inga Gad, hörde
knappast denna världen till och var ej häller nu synlig för
dess ögon.
»Tack för mat, fader biskop!» ropade trasvargarne
utom planket gång efter annan.
Detta var uppenbarligen en ny hädelse, ty ingen i
gården hade på sitt samvete, att de fått ett gryn därifrån.
Men en främmande karl hade kommit tillstädes med ett
lass mat och delat ut, så mycket visste man. Misstanken
för detta gemena illdåd var afgjordt riktad mot en
betydande person bland samkvämets damer, där de sutto i
stel, enformig rad vid ena kortväggen, med snedlagda,
vaggande hufvuden och händerna andäktigt knäppta öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
