Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hopen jublade, och under starkt instämmande från
alla sidor ropade en tokrolig stämma:
r>Höge herre, hjälp oss också fram med våran profet,
som det bars till att ta ifrån oss och vräka in i
vedlidret. Inte kan vi äta med Guds välsignelse, medan
han sitter där och svälter, inte.»
»Hvad är det för slags profet?» sporde stadmannen
förvånad, och vaktens förman skyndade att svara:
»Jo, han understöd sig att förvilla folket här med sitt
antikristeri, och det midt inför själfve biskopens ögon.
D’är en slarf, en falsk profet!»
»Nej, d’är en riktig gudsprofet!» genmälde massans
talman. »Det hörde väl jag, när han tog i och predikte
för oss.»
Röster instämde, och stadmannen fortfor:
»Så mycket synes ostridigt, att han är en profet.
Sådana äro ej på sin rätta plats i vedlider. Låt honom
komma fram!»
Menigheten fröjdades, och dess profet visade sig,
gänglig, arm och dyster, nerblodad och sönderrifven, därtill
äfven förvånad och misstrogen vid åsynen af dessa
krigsknektar.
»Huru blef han så handterad?» sporde stadmannen
och fick till svar från vakten: »Det var på det viset, att
folket höll kvar honom, men vi måste arrestera’n, såsom
öfverheten hade befallt.»
»Hvilken öfverhet då?»
»Biskopen och prosterskapet, förstås.»
»Det är den öfverhet, som han vet af,» tänkte
stadmannen och fortfor till den lösgifne:
»Stanna här hos min ordonnans, tills jag får stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
