Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruar, men ej dess mindre en känslolös plågoande öfver
de stackars bönderna.
»Vi lära få samarbete, herr landskommissarie! Såsom
ställningen är nu, gissar jag att ämbetet kännes tungt?»
»Ja, för Gudi beklaglig!» lät landskommissarien
bekymrad. »Det enda, som återställer ordningen, är
militärisk handräckning.»
»Sedan man lik väl frestat, huru långt mat och
folk-lämpor förslå!»
»Ja, mat också!» medgaf fogden helt lätt. »Men hvad
folklämporna angår, så försäkrar jag, att eders
välvördig-het icke lär komma särdeles långt med dem.»
Stadmannen log och fortsatte i likgiltig ton:
»Medan jag ännu kommer ihåg det, skall jag bedja
herr landskommissarien inkomma med sin tjänsteliga
rapport om den där vidtberyktade händelsen vid
Stora-Selet.»
Så taladt och det blef med ens så tyst i salen, att
man hörde väggsmedens jämna slag i ett af husens gamla
timmer. Hade stadmannen, främling som han var, råkat
att tala om rep i hängd mans hus? Ja, icke så
förutan! Det var en blodig arfsägen, för barn och
spena-barn intill sena tider, om en gudlös ogärning, som i
vildskogens djup föröfvats mot ett byalag finska
skogsbyg-gare i en hel menighets åsyna närvaro, utan att någon,
vare sig häradshöfding, lagman eller guvernör, höjt ett
finger för att rannsaka, än mindre döma de skyldige.
Tolfårig mossa grodde på stället, där byn en gång låg;
vidja och ungbjörk, al och ene hade länge sedan slagit
rot i de brända tomterna bland hvitnade människoben,
öfver hvilka ännu ingen präst hade läst. Men ingen af
de förorättade hade klagat, ty de voro alla tyste, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
