Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god stund gick om under närsittandes halfhöga samtal.
Omsider återkommo de, herr Andreas med segern
tecknad i sin dystra panna, doktorn åter ej olik en fånge i
segrarns fjättrar. Han vacklade fram till sin länstol, lade
sin skälfvande hand på dess karm och utbrast med
tydlig ovilja:
»Jag kallar närvarande clerus till omedelbart
consistorium synodale här på stället för att besluta om nödig
fingervisning åt excellensens stadman i det ärende, som
han tänker afgöra vid aftonens plenum. Öfriga gäster
torde godhetsfullt öfverse med den makalösa belägenheten
och intaga societetsrummen i min andra våning.»
*
Alltså var stridens tecken redan gifvet. Och strid skulle
det blifva på lif och död, i alla former och med alla
vapen . . .
De höge herrar domare i detta nordiska Israel voro
icke redo att med ens träda bort, om de ock för
stunden sågo sina åldriga fjättrar förslitna.
Dessa *öfversåtar», kärnan i den norrländska
»stånds-öfverheten», hade dittills styrt, låt vara midt i gapet på
den slukande hvirfvelafgrunden, men kunde nu farkosten
räddas i en hastig vändning genom några grepp af
skickligare händer — ja, då voro de färdiga att åter gripa
tag om styret.
Än mer — det skulle aldrig få s}rnas likt, att de
någonsin tagit sina händer därifrån. Och dessa domare, som
hittills dömt och fördömt både likt och olikt i andligt
och världsligt, skulle allra minst tillstädja något intrång
på den mark, som de nämnde sin andliga domsrätt.
Men nu, var det sagdt, skulle denne krigsknekt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
