Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kunna uträttas med ett sådant folk bakom ryggen!
Hans mörka ögon flammade upp, bröstet växte, och
blicken öfver denna synkrets trängde på aningens vingar
kring vida norden med en länge drömd jättetanke. Dock,
nu lade sig de kraftiga hyllningsropen. Skulle stundens
flyktiga sinnesvärme här på stället räcka till att smälta
lynneskölden, hvilken låg öfver alla dessa berg och dalar
som evig snö?
Han häpnade för svaret som kom, och massan hade
vändt sig ryggande mot väster. Från inlandet hade växt
upp ett svagt mullrande; det steg i styrka och danade
sig hörbart till hurra och hurra från alla dessa vatten,
berg och dalar.
Det lät ju så sällsamt — hade människans röst trängt
ut öfver landet? sporde sig i kuslig stämning den slagna
folkhopen.
Ännu följd af dessa löftesbådande hyllningsrop, trädde
stadmannen med glimt i ögat in i salen.
Och mot den man, kring hvilken alla tydligt hade att
samla sig, om de ville lefva och icke dö, sträcktes nu i
den öfverväldigande stunden alla dessa händer, som nyss
varit kalla.
Alla kände med sig, att denna röst, med sin bärkraft
intill alla landsändar, med ens rensat den kväfvande
luften genom mod och hopp och endräkt så långt, som den
bistra tiden nu medgaf. Man fick väl nöja sig och låta
bero för att sedan granska honom litet närmare i
söm-marne, när Gud så ville. Men hvem var ej nu för
stunden i själ och hjärta glad, att han i ett enda varp
un-danredt denna kättarfråga, dämpat menighetens hat och
låtit de bäfvande krypa under afbönens skynke till ett
lika hastigt som högnödvändigt skydd mot den allsvåldi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
