Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löses mening skola va va ohörda, men det oaktadt höras
vida mera väl än välkommet.
»Det var märkvärdigt, hvad den där skulle bli för
hjärter ess!» sade en borgardam. »Ha väl sett henne i
uppväxten och ett som annat. Hvad kan kungliga senaten
vilja henne?»
»Ja säg det!» svarade grannen skrattande. »Stort skall
stort vara, och så tyckte vi, några stycken, att en sådan
dam inte kunde gå hem i dag utan musik. Hvarför vi
lejde den här Slarf-Lasse att gå före henne med
säckpipan ett tag.»
»Akta er för efterkastet!» varnade den andra under
fnitter.
Folkmassan vällde fram.
»Hon har råd att åka fint den där, då vi få gå. Nåja,
d’är väl hon och Rike-Mates, som lägga vantarne på alla
stackares ödehemman ...»
»Och sköter dem så, att stackarne få mat. Vi få inte
säga stort om det, granne. Annat med Mates . . . Suger
ut dem till det yttersta och vrakar dem sedan åt ulfven . . .
D’är stor skillnad det!»
»Jo det förstås!»
De samtalande voro borta och så kommo strax ett par
andra, hörande till den stora mängd, som ej visste sin
morgondag.
»Jo, den där ståten fick fattigman släppa till.
Hjul-makarn, smeden, målarn, sadelmästarn, snickarn och
kusken, — hvar enda en håller till i hennes arbetsgårdar.
Fattigmans verk alltihop . .
»Hästarne också?»
»Dem har hon aflat upp själf, förstås . . . Dunschagget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
