- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
334

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha den där till dotter nu. Vacker som en ängel, slipad
som fanen . . . Bara hon sätter till storlipen, så slipper
hon nog ur klämman.»

Hon kände sig ändtligen stungen af den fördröjda
harmen. De hade alltså redan i ordning ett föraktligt
sido-inflytandes roll åt henne. Nej, svor hon, ville
excellensens stadman ej unna hennes fader en dräglig försköning
för dotterns arbete till allmänt väl, så var hon för stolt
att tigga därom, än mindre lipa.

»Se så där ja! Där sitter hon ju själf! Och nu skulle
han omsider vara tillbaka, den som rår om gossen
hennes, i fall och händelse det är han. Undrar just, om
han känns vid det där nu!»

Han skulle få göra hvilketdera han behagade, bedyrade
hon i förödmjukelsens bittra harm. Sin son behöfde hon
icke påtruga någon, som ej vidkändes honom själfmant.
Vidkänd eller ej var hon både stolt och glad öfver sin
son. Och till en dråpelig man skulle hon fostra honom,
det hade hon alltid lofvat sig till upprättelse mot all
smälek. Men först i dag hade hon sett den lefvande
förebilden. Det kunde ej hjälpas, att hon måste gifva
mannen på loftet detta rum i sina tankar hädanefter.
Och visst hade det allbekanta varslet kring Svarte-Mickels
födsloläger utpekat ett mindre vanligt söndagsbarn. Ingen
af »Grakarlens gussöner», ingen af dessa nordens
»Grå-manssvenner» kunde blifva medelmåttig, och stor hade
hon alltid tänkt sig honom. Nu hade han kommit själf
och öfverträffat alla aningar.

Kusken satte åkdonet i gång uppför backen. Jämsides
vandrade en torftigt klädd, grånad och nedböjd bonde.
Han hälsade ödmjukt och visade under gråbuskiga bryn
ett par trolska och genomträngande ögon. Mäster-Sara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free