Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vigseln är öfver, kallar krigsöfversten dit alla skinnade
stackare, sätter sig bredbent ofvan furubordet i salen och
tar den ena solklappen till revers efter den andra med
en kniptång och bara delar ut och säger: Se här govän-
ner! Slit med hälsan! Bara Mates’ lappar som gå!»
»Nå är människan också någorlunda täckelig?»
»Aja, sätt ohåret där i torpstugubacken!»
»Just inte mildt mot en arftagerska.»
»Men lagom åt varelsen! Annars är torpet det enda
skinnargods, som ingen mera återkräfver.»
»Men huru så?»
»Stal’et af fattige Mickel-Valackaren. Han är död,
hustrun är död och gossen, som omänniskan hade i
slam-merkedjan vid hoen om kvällarne, han lär häller icke
komma åter för att fordra sitt igen.»
»I slammerkedjan vid hoen?»
»Ja, det var en ödelig ställning . . . Mates var satt som
en bödel öfver honom af själf vaste själsämbetet. . . Skulle
späkas för det orena ...»
Stadmannen gjorde en häftig rörelse med högra foten,
så att sporren klang. Det var ett språng af gikten, som
han stundom hade. Per Olsson drog en djup minnessuck
och vidtog:
»Det var så mycket spådt om Svarte-Mickel där, men
det står visst inga märken nu om tider. Själfvaste
profeterna famla och fara vill i dessa yttersta tider hart
före domen.»
»Svarte-Mickel?» utbrast stadmannen skenbart
eftersinnande. »Var det inte den fågeln, som vållade
ogärningen där på skogen?»
Där hördes ett sakta mummel i salen nu, vid fogdens
frånvaro, och Per Olsson fortsatte med dämpad förtrytelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
