Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä lifslefvande den hämndlystne Troll-Anton själf, åldrad
som sig borde och mötande honom äfven i minnesvärlden
med dessa olycksbådande, trolska och fjättrande ögon,
som ville suga sig in i själens djup.
Stadmannen blinkade för att jaga bort det hemska
minnesvarslet. Se, han stod där likafullt på golfvet tätt
framför. Grubblaren ryggade ofrivilligt. Fader Anton tog
till orda långsamt och säfligt med sällsam klang, som
väckte dödstystnad:
»Jag har som en Tomas i mig, att höge herren får
rikstycket där, huru lite mången vill tro’et. Och då liks
en utdelning skall ske, vill jag vara en med och taga
mitt igen.»
Med ögonblicklig fattning svarade stadmannen oberörd
och värdig: »Du är välkommen, då kallelsen når dig!»
Fader Anton, träffad af dubbelmeningen, stapplade af mot
dörrbänken.
Emellertid hade landskommissarien Olof Vestman,
sirlig och hal som alltid, blifvit synlig vid dörren, kommit
i samtal med folk där och så riktat en frågande, häpen
och föraktfull blick bort till Mäster-Sara, där hon satt
ensam i hörnet och erfor mönstringen med pinsam känsla.
Så trädde fogden fram till stadmannen och sade med
en nästan segerstolt udd i tonen:
»Det går ett sällsamt rykte bland folket, eders
välbördighet!»
»Hvad då, herr landskommissarie?»
»Man säger, att Svarte-Mickel, landsförrädaren och
uppviglaren, är återkommen!» Det blef en viss förstämd
rörelse bland åhörarne.
»Såå?» svarade stadmannen enkelt. >Om detta rykte
innebär någon sanning. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>