Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Javisst! Såsom jag inberättat i min rapport!»
»Enligt denna var det Mickel, som mot er befallning
tände rian,» — ett dämpadt sorl kring väggarna — »men
hvad ligger då landskaptenen till last?»
»Att han jämte Mickel hade uppviglat menigheten till
den stora beklagligheten.»
»I den saken har äfven jag ett ord att säga,» gen-
mälde Petter. »Han som talade nu, han och ingen annan
var det som med hotelse för lifvet tvang Mickel att
tända rian. Men det går an att skylla på honom nu,
som är borta i vida världens öden eller kanske hvilar i
Herrans gårdar.»
Petter hade talat i en manligt dämpad skälfton, som
satte de döda benen rundt omkring i rörelse. Stadman-
nen fäste en underligt djup blick på den trogne vännen,
som ej visste af hans närvaro. Han tyglade sina känslor
och sade allvarligt:
»Jag bör icke lämna onämndt, att landskommissarien
fått hans högärevördighets skriftliga samvets- och heders-
frisägelse från denna beskyllning.»
Biskopen satt och vaggade oroligt fram och åter.
»Det får väl så vara,» lät Petter lugnt. »Biskopen
fanns inte här i stiftet, då detta skedde, men vi, som
voro tillstädes, ha väl också något att säga.»
»Visserligen det, och därför må kapten Långström stanna
hos mig en eller annan dag för att höras.»
»Är detta en häktning?» frågade Mäster-Sara allvarligt.
»Det kan just bero på tycke och smak. Landskapte-
nen stannar i logemente och kost hos mig. Han äger
all frihet annars, men på en frejdad officers hedersord
att stå mig tillhanda.»
»Det medger jag villigt!» var Petters raska svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
