Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men var det inte liksom opasserligt att skjuta med
kanoner just där Frälsaren led döden?»
»Hocken bryr sig om tocke i krig, tror du! D’är väl
branog mycket mer opasserligt, att människor tas ihjäl
på dylikt vis, hälst hedningen, som ingen salighet får.»
Och så flödde orden vidare, men ej tankarne, ty efter
detta hvarf återkommo de oföränderligen som spånar i en
strömeda.
Midt emot Jerusalems belägring sutto i länstolar tre
män med dystra pannor: doktor Göran, herr Andreas och
landskommissarien Vestman. De sågo oroligt upp på
hvarje inträdande man. Dessemellan iakttogo de konst-
verket och de ord som fälldes. Dessa betryckta män
sågo mycket riktigt på Golgata berg det tecken, hvari de
borde segra. Kristi kors var det ej, men väl en rof vare,
som borde korsfästas: tromannen, befunnen i all denna
hundturkiska ära i en hundturkisk affär mot den heliga
staden. De hade verkligen nöjet höra, att menige all-
mogen af land och stad, utan all hjälp, hittade just de
önskliga kornen, om också ännu ej brustna. Vid sådana
tillfällen hade herr Andreas riktat en ögonvink åt brö-
derna och dessa nickat förstående till svar.
»Det kan vara möjligt att han har trampat Skriften,
såsom ryktet påstår,» lät slutligen doktorn lågmäldt.
»Ja, hvad synes? Ligger icke sakens natur i öppen
dager jämväl för de enfaldige?»
»Och sedan dessa befälsposter hos rysshedningen, den
påfviske genuesaren!» utfyllde landskommissarien.
»Mäkta betänklig synes en slik karriär!» tyckte dok-
torn. »Jag har skrifvit till den uppgifne farbrodern i
Norrköping.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
