Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
»PILATUS VÄRPER ICKE!»
J^agen efter det stora åskslaget var inne och »exerci-
sen» redan börjad.
Den kända hufvudfråga, som nu förelåg efter stillan-
det af stundens värsta jämmer, var att skaffa mat i lan-
det, så att befolkningen efter den allmänna missväxten
kunde lefva igenom till kommande vår med något utsä-
deskorn i öfverlopp. Men hvarifrån skulle man taga
pengarne till maten? Och kunde den knuten lösas, hvar-
ifrån taga maten till pengarne? Den som hade pengar,
borgade ej ut dem. Den som hade mat, ville knappast
sälja den för pengar. Mina läsare, tänk någon gång med
tacksamhet på fäderna, som kunde taga sig fram genom
sådana tider och bärga fäderneslandet i arf åt efterkom-
mande!
Nu hade stadmannen uttalat den grundsatsen att »alle
kunde hjälpa alla». Någon dylik tanke hade visst före-
sväfvat äfven kungliga senaten. Genom dess maktbud
var prästerskapet sammankalladt för »att kristeligen bi-
draga till dessa landsändars stora nöd», såsom det otymp-
liga skrifsättet lydde i bokstafven.
Landtdagens tolkning af de betänkliga orden förelåg
den dag, som innevar, i en skrifvelse till första behand-
ling å prästmötets bord. Det var ett stormande angrepp
å prästerskapets kornbodar, löner, privilegier. Men väl
var landtdagens möte öppnadt, nu i fjärde våningens
västersal, när hans välbördighet öfversten och stadman-
nen, sittande vid sina handlingar, ser fru Ursilia öppna
dörren för en magister Nicolaus Ursinius. Följd af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
