Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårdekallar med förbindelse hit till lofttornet, så att jag
kan sitta här i ständig spaning om hvad som rör sig på
hafvet och skicka order utefter kustlandet. Detta är upp-
giften. Och I själf, doktor, kan ju öfverlämna getterna
där åt en annan husbonde och flytta hit med fostersonen.
Ett par bordsplatser åt och fram betyda intet i mitt
hushåll. Jag behöfver lärda och kunnige män så många
jag kan få. Här kan bli fraga om mycket, kanske en
skola för bergsmän, officerer och ingeniörer. I alla fail
måste jag ha en vårdare för böcker och samlingar. Hvad
svaras på detta?»
»Ingenting annat än idel tacknämlighet för mig och
gossen!» svarade fosterfadern i dallrande ton.
Två ryggar böjdes i räta vinklar för den nådiga öfver-
heten. Och så hade hela olikligheten gått för sig inför
ens ögon utan att man fått varna den lättrogne. Om
en bara hade kommit ihåg sig och sagt det eller det vid
lämpligt tillfälle! Springar-Lasse och Galgbacks-gubben!
Tvi, nu var visst yttersta dagen inne!
Kapten Långström reste sig för att taga afsked. Vär-
den förde honom ut till löftets bur, stängde dörren och
sade lågmäldt:
»Du far nu hem och kommer snart igen med emi-
granter, torrfisk och annat. Kunde du inte på samma
gång skaffa mig hit en riktigt durabel trollfinne?»
Petter stod moltyst och såg sin gamle vän forskande
i ansiktet.
»Hvad är det för då?»
»Hå, jag kan ju inte taga människan här i hand. Står
där rakt som en kalf i kätten!»
»Är det Anton på Mon?»
»Ja, han har visst känt igen mig, fähundskroppen där.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
